Avregleringar och nya typer av banker 1985 – 2001
I slutet av 1980 såg vi en kraftig expansion av finans- och fastighetsbranscherna, delvis förklarat av den avreglering som skett på kreditmarknaden. De svenska fastighetspriserna ökade på sina håll med hundratals procent och det började talas om en prisbubbla. Under hösten 1990 blev farhågorna verklighet då finansbolaget Nyckeln tvingades ställa in sina betalningar och stora skulder i bolaget uppdagades. Det som hade börjat som en kris för finansbolagen blev snart även bankernas kris. Det var inte bara värdet på de kommersiella fastigheterna som sjönk, även den privata bostadsmarknaden fick sig en rejäl smäll. Effekterna för många företag och privatpersoner blev mycket kännbara och första halvan av 1990-talet gick mer eller mindre i finanskrisens tecken.
År 1995 gick Sverige med i EU och blev en del av unionens inre marknad med fri rörlighet för varor, tjänster, personer och kapital – de fyra friheterna. Ökad frihet innebar ökade möjligheter, men också en ny konkurrenssituation. Svenska företag ville säkra upp sina positioner på hemmamarknaden och dessutom skapa sig en plats i den nya gemenskapen.
Handelshinder försvann och tekniska lösningar kopplade ihop världen. Kommunikationen blev snabbare och effektivare med hjälp av e-post och mobiltelefoner. Världen blev större och mindre på samma gång. Mot slutet av 1990-talet ljusnade det ekonomiska läget och nya affärsmöjligheter uppenbarade sig, både för de stora företagen och för många uppstartsföretag av en typ som Sverige knappt sett sedan förra sekelskiftet. Då drevs de av industri- och teknikframsteg och hette Atlas Copco, Electrolux och Ericsson. De nya företagen drevs av IT-samhällets framväxt och hette Framfab, Boo.com och Icon Medialab. De och många företag därtill försvann i det som kom att kallas dotcom-kraschen och IT-bubblan strax efter millennieskiftet, men idéerna bakom dem är livskraftiga och lever kvar än idag.
Avregleringar
Under 1980-talet drevs en rad finanspolitiska avregleringar igenom i Sverige. Den kanske viktigaste var 1985 års avreglering av den svenska kreditmarknaden, som informellt kallats för Novemberrevolutionen. Frågan avhandlades i Riksbanken och beslutet togs utan direkt inblandning av vare sig regering eller riksdag. Avregleringen innebar att bankernas möjligheter att låna ut pengar i princip blev obegränsad, och detta samtidigt som den svenska kronans värde till skillnad från många andra valutor hölls fast. Novemberrevolutionen är en av 1980-talets mest uppmärksammande reformer och dess följdverkningar har varit föremål för mycket debatt historiker och nationalekonomer emellan. Effekterna av den oreglerade kreditgivningen i kombination med en fast valutakurs lyfts ofta fram som huvudorsaken till den finanskris som följde i början av 1990-talet.
Utländska banker hade tills nu haft begränsade möjligheter att verka på den svenska marknaden. Detta ändrades under 1986 då tolv utländska banker, varav fem franska, erhöll bankoktroj. Inte mindre än sju utlandsägda banker beviljades inträde i Bankföreningen den 1 februari 1987. Fyra år senare tilläts bankägda finansbolag bli medlemmar och därefter även de bankägda bostadsinstituten.
Den tekniska utvecklingen och digitaliseringen hade under 1970-talet förändrat bankernas arbetsmetoder och nu började resultatet även synas för bankernas kunder. Under 1980-talet lanserade många banker telefontjänster, vilket var en försmak inför kommande decenniers tjänsteutveckling. Även betal- och kreditkort slog igenom på bred front samtidigt som användningen av checkar dog ut.
Fusioneringstrenden i bankvärlden, som varit vilande sedan 1970-talets stora samgåenden, tog återigen fart 1986 då Uplandsbanken och Sundsvallsbanken tillsammans bildade Nordbanken. 1990 köptes de upp av PKbanken, varpå Nordbanken blev rörelsens nya varumärke. Samma år gick tre västsvenska affärsbanker ihop till storbanken Gota Bank. År 1992 konsoliderades stora delar av den anrika sparbanksrörelsen till jätten Sparbanken Sverige. Bankinspektionen, som bevakade hela det svenska banksystemet, slogs 1991 samman med Försäkringsinspektionen till Finansinspektionen. Den nya förvaltningsmyndigheten ansvarade för tillsyn, regelgivning och tillståndsprövning för finansmarknaden och finansiella företag.
Finanskris och nya konkurrenter
1990-talets finanskris drabbade banksfären hårt. Den svenska kronan fick släppas fri och Riksbankens uppgift gick från att försvara kronans värde till att arbeta mot inflationsmål. Bankstödsnämnden, i folkmun kallad Bankakuten, bildades under 1993 för att hantera krisens effekter i banksfären. Myndigheten beslutade om 65 miljarder kronor i stöd, varav merparten gick till Gota Bank och Nordbanken. Gota styckades upp i två delar – en sjuk och en livskraftig – och den sistnämnda slogs ihop med Nordbanken. Den sjuka delen, med dåliga krediter i framför allt fastighetsbolag, övertogs av det nybildade bolaget Securum. Denna krishanteringsmetod bildade skola i branschen och särskilda bolag skapades för att förvalta de fastigheter som tillfallit banken i krisens spår. De stora bankerna blev med egna fastighetsbolag, exempelvis Diligentia (S-E-Banken), Näckebro (Handelsbanken) och Tornet (Sparbanken).
I och med EU-inträdet verkade de svenska bankerna nu på unionens inre marknad. Konkurrensen bestod från och med nu delvis av jättar som Deutsche Bank, Santander och HSBC. År 1997 gjorde Sparbanken Sverige och Föreningsbanken gemensam sak och bildade Föreningssparbanken (idag Swedbank). Under andra halvan av 1990-talet lanserades de första internetbankerna, vars popularitet ökade explosionsartat ett par år in på det nya årtusendet. Inloggningen med elektroniska signaturer skulle på sikt få en ny juridisk innebörd, vilket bäddade för tillkomsten av tjänsten BankID.
Vid sidan av de stora etablerade aktörerna började det dyka upp fler och fler nischbanker, med ett litet och vanligtvis specialiserat tjänsteutbud. Företag inom helt andra branscher startade egna banker – exempelvis möbeljätten Ikea med sin Ikano Bank. Inom näthandel med aktier och fonder grundades de två pionjärerna Nordnet och Avanza 1996 respektive 1999. Och fler nischbanker skulle det bli.
Bilden: SEB Trading 182